Open Trot på Bergsåker 28/8

Äntligen fredag.

Igår fick jag äntligen tid att tvätta hojen. Det var på tiden, den var inte tvättad på flera veckor, jag skäms. Varje dag som jag kommit hem från jobbet och tänkt att nu, nu ska den rullas ut och tvättas, så har jag fått ändra mig eftersom det börjat regna.
Jag tvättade och putsade så den glänste som bara den. Det kändes skitbra, så när maken sa att vi skulle ut på torsdagsåkningen med HDCS så var jag laddad.

Så händer det som inte ska hända - jag blir akut dötrött och ber att få stå över.

Egentligen är jag kanske inte dötrött men jag ser svartmolnen hopa sig på himlen borta i väster. Det blir nog regn. Blir det regn så blir tanken regnprickig och kromen grådassig, dvs allt tvättande och putsande är förjäves.
Aldrig i livet tänker jag, den måste få vara ren och blank några dagar.

Maken bestämmer sig i allafall för att åka en sväng.

-Du, kan jag ta din hoj, så får jag känna hur den känns nu när jag har ändrat växelspaken, säger han.

Det kändes som en käftsmäll. Får man inte tomtar på loftet efter en sån fråga så får man det aldrig.

-Skulle du gå in med leriga skor på ett nytorkat golv, undrar jag.

Vilken reaktion ger det då? Maken tittar frågande på mig och undrar om jag ska stanna hemma för att städa.

Låt gubben ta hojen då tänker jag. Det är ingen idé att argumentera. Förresten han får ju hålla på och ändra och fixa så mycket på den utan att protestera, i allafall inte så jag hör det.

Jag tillbringade kvällen i soffan framför tv:n och maken gjorde en utflykt tillsammans med kamraterna ut till Alnö.

Hojen blev inte skitig. Den blänkte lika fint när han kom hem för det blev aldrig något regn.



Imorgon ska jag följa med till Bergsåkers travbana och Open Trot. Maken ska medverka och köra. Inte en häst utan flera hundra hästar, samtidigt. Han ska köra runt banan och visa upp sin lastbil mellan V75 tävlingarna.

Maken vill att jag ska följa med honom - så ser ni en stor lastbil med en dam som sitter och vinkar lite diskret - då vet ni att det är jag och inte drottning Silvia.

Fortsättning följer på Open Trot äventyret.




Verklig styrka är ofta att ge med sig



//P


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0