Hundvakt 24/10
Vilken jobbig natt.
Igår var vi hundvakt åt dotterns vovve. Hennes kompis fyllde år så dom skulle ha fest hemma hos dottern och sedan gå ut på lokal. Hunden lämnades hos oss vid 19-tiden. Iker är lugn och jättesnäll och låg nästan hela tiden och vilade och tog det lugnt. Vid 22-tiden var det dags för kvällsprommis så maken tog den svängen med honom. När dom var ute så började det snöa men det gick ganska fort över i regn. När dom kom tillbaka gjorde vi oss klara för att gå till sängs. Då började problemen. Hunden hittade ingen bra plats att sova på, han började vandra runt, runt. Han stog bredvid sängen och lade huvudet på sned och det syntes på honom att han ville komma upp till oss.
-Hunden får absolut inte ligga i sängen var det sista dottern sa innan hon lämnade oss, ibland händer det att han försöker men säg till honom på skarpen så lägger han sig på golvet.
Vi gjorde som vi blivit tillsagda och han lade sig på golvet, en liten stund. Sedan började vandringen igen, upp och ner mellan våningarna. Han väntade säkert på att dottern skulle komma och hämta hem honom.
Tillslut efter ett par timmar blev det lugnt och först då kunde jag somna ordentligt.
Jag vaknade igen vid 3-tiden av snarkningar i örat och skulle precis knuffa till maken då jag upptäcker att det inte är han som snarkar utan hunden. Han, hunden, har efter att jag somnat försiktigt klivit upp i sängen och ligger mellan maken och mig, på rygg med huvudet på min kudde och snarkar som en hel karl.
Vad gör man.....Jag fick lite lätt panik där. Jag är ingen hundmänniska, är inte heller speciellt förtjust i dom utan egentligen snudd på livrädd för hundar. Jag blev i allafall klarvaken, vågade inte röra mig, ålade mig längst ut på kanten av sängen. Låg där och stirrade rakt ut i mörkret med en snarkande hund bakom ryggen.
Tydligen somnade jag tillslut för nästa gång jag vaknade till hade hunden lagt sig över mina fötter. Då klev jag upp med en tanke i huvudet....äntligen morgon. Hunden vaknade också och hoppade ner från sängen och sträckte på sig ordentligt, det förstår jag det, han hade legat skön och haft gott om plats halva natten.
Nu har maken gått ut på en riktig långpromenad innan hunden ska lämnas igen till matten. Jag är tveksam till om jag kommer att ge vika och ha honom fler gånger. Det är jobbigt att inte få sova riktigt på nätterna. Men vem vill bråka med 55 kg Rottweiler om sängplats på nätterna? Inte jag.
//P
Igår var vi hundvakt åt dotterns vovve. Hennes kompis fyllde år så dom skulle ha fest hemma hos dottern och sedan gå ut på lokal. Hunden lämnades hos oss vid 19-tiden. Iker är lugn och jättesnäll och låg nästan hela tiden och vilade och tog det lugnt. Vid 22-tiden var det dags för kvällsprommis så maken tog den svängen med honom. När dom var ute så började det snöa men det gick ganska fort över i regn. När dom kom tillbaka gjorde vi oss klara för att gå till sängs. Då började problemen. Hunden hittade ingen bra plats att sova på, han började vandra runt, runt. Han stog bredvid sängen och lade huvudet på sned och det syntes på honom att han ville komma upp till oss.
-Hunden får absolut inte ligga i sängen var det sista dottern sa innan hon lämnade oss, ibland händer det att han försöker men säg till honom på skarpen så lägger han sig på golvet.
Vi gjorde som vi blivit tillsagda och han lade sig på golvet, en liten stund. Sedan började vandringen igen, upp och ner mellan våningarna. Han väntade säkert på att dottern skulle komma och hämta hem honom.
Tillslut efter ett par timmar blev det lugnt och först då kunde jag somna ordentligt.
Jag vaknade igen vid 3-tiden av snarkningar i örat och skulle precis knuffa till maken då jag upptäcker att det inte är han som snarkar utan hunden. Han, hunden, har efter att jag somnat försiktigt klivit upp i sängen och ligger mellan maken och mig, på rygg med huvudet på min kudde och snarkar som en hel karl.
Vad gör man.....Jag fick lite lätt panik där. Jag är ingen hundmänniska, är inte heller speciellt förtjust i dom utan egentligen snudd på livrädd för hundar. Jag blev i allafall klarvaken, vågade inte röra mig, ålade mig längst ut på kanten av sängen. Låg där och stirrade rakt ut i mörkret med en snarkande hund bakom ryggen.
Tydligen somnade jag tillslut för nästa gång jag vaknade till hade hunden lagt sig över mina fötter. Då klev jag upp med en tanke i huvudet....äntligen morgon. Hunden vaknade också och hoppade ner från sängen och sträckte på sig ordentligt, det förstår jag det, han hade legat skön och haft gott om plats halva natten.
Nu har maken gått ut på en riktig långpromenad innan hunden ska lämnas igen till matten. Jag är tveksam till om jag kommer att ge vika och ha honom fler gånger. Det är jobbigt att inte få sova riktigt på nätterna. Men vem vill bråka med 55 kg Rottweiler om sängplats på nätterna? Inte jag.
//P
Kommentarer
Postat av: AnnCatrin
hallå!
klart att han vill ligga och tryna bakom mattemors trygga rumpa !
och livrädd för Iker kan du väl ändå inte vara ?!
barnbarnen tar sig alltid friheter oavsett om dom har två eller fyra ben asg
Heja Iker!
kramen AC
Trackback
